Såhär är det.



"Är det försent att ta igen den tid som flytt,

att ta ett steg tillbaka och börja om på nytt.

Har all vår tid runnit ut,

har all vår lycka och glädje tagit slut.

Jag vill inte att detta ska vara över,

för du är den jag mest behöver.

Så om du vill ha mig så vet du vart jag finns,

för jag gör inget annat än drömmer och minns."

Denna skrev jag för ungefär en månad sen och precis som Bella skriver (gaabbeebiktar.blogg.se) så har det hänt mycket sen dess. Och ja, det är försent att ta igen den tid som flytt - för det finns inget att ta igen och jag vill inte börja om på nytt. Och ja, vår tid har runnit ut - den kommer aldrig mer igen, vilket jag är nöjd med. Så ja, detta är över och det är det jag vill. Och nej, jag finns inte här för jag försvann för längesen.

Och lögner är något som sårar, det är de som gör mig att få tårar. Det värsta var inte att du var otrogen, utan att du ljög. Och jag förstår fortfarande inte, men det är inget jag går och funderar på för då skulle hela mitt liv gå ut på att fundera. Och jag har bättre saker att lägga ner min energi på.

Jag kommer leva med våra minnen varje dag.

---

Jag saknar dig så innerligt,

även att du kom så plötsligt.

Min sjöbuse, så underbar.

Som lämnade mig här i land kvar.

Till havet du for,

och jag är kvar där jag bor.
Inte du, och inte jag,

men jag drömmer om dig varje dag.

En sjöman, så vacker,

och jag gillar allt ditt smicker.

Resandes genom Sveriges hav,
där du letar efter min bokstav.

Ett charmtroll utan dess like,

du fick mig på fall, ramlandes i dike.

Dessa dagar satte sina spår,

och nu längtar jag bara till nyår. 

Nej, du lämnade så mycket mer,

och jag känner mig bergsäker.






 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback