Besviken
Ja, helt rätt ord. Jag är så fruktansvärt besviken. Det är ju för tusan en begravning!
Tjopp tjopp
Idag är det måndag, alltså en ny vecka.
Helgen som har passerat var en jobbhelg och inte vilken jobbhelg som helst utan en 40 timmars jobbhelg från fredag till måndag. Det gör nästan ont i kroppen bara man läser det, men nej, det har varit en underbar helg. Fredagen började med en skön och välbehövlig sovmorgon och sen en runda in till IKEA, sen tog vi oss en bit mat och vid kvart över två körde Sebastian mig till jobbet. En skön fredagkväll med god mat och mys framför tvn innan det var dags för de boende att lägga sig. När jag släckt ljuset runt tolv tiden så somnade jag ganska så omgående, blev dock väckt både en och två gånger av telefonen min.
Gör inte sådär, blir ju orolig!! Glad att du ringde iaf. Efter en timmes pratande sa vi godnatt och la på.
När klockan ringde vid halv sex var jag ovanligt pigg så jag studdsade upp och gjorde mig iordning. Dagen flöt på bra och vi var ute en promenad i det sköna vädret, sen var det dags för lunch och efter det vila.
Efter jobbet kom mamma och hämtade mig och vi styrde vidare mot sporthallen där det var innebandy.
Såå otroligt roligt att vara där och kolla, det är min grej, helt klart. När det var några minuter kvar i andra perioden hörde Sebastian av sig så vi möttes upp och gick in och kollade på sista perioden tillsammans med mamma.
Karin gjorde bra ifrån sig, vilket även resten av torsåstjejerna gjorde, även dom som spelade i motståndarlaget. Vi vann iaf, CL lyckades få 3 mål men Färjestaden fick in 4.
Känns lite konstigt att numera vara en Färjestadare med vit tröja, men jag vänjer mig nog. Efter matchen åkte Sebastian och jag bort för att äta Sushi :D vidare hemåt för att greja lite i lägenheten och sen blev det en lugn kväll och jag somnade relativt tidigt.
Upp tidigt på söndagen för att återigen gå till jobbet, dagen spenderade jag med en utav de boende på stan. Vi inhandlade skärp, byxor och lite annat smått och gott. Jag hittade även ett par skor till mig själv :) ska inte köpa mer skor egentligen för de senaste tre månaderna har jag köpt 7 par skor :p Men dom var ju såå fina, plus att det var min present från jobbet. TACK!
Efter besöket i stan så fick vi besök på jobbet, mycket trevligt. Sen framåt kvart i fem var det bara att traska hem, väl hemma bokade jag tvättstugan och tog mig en lång dusch. Pluggade lite men sen blev jag för trött så somnade nästan med böckerna på näsan, så slutade illa kvickt och sov en stund. När jag piggnat till gick jag bort till Pizzerian och köpte hem en Hawaii, gott!
Vid tio kom Sebastian hem och då hade vi mys och sen låg vi och pratade länge och väl, somnade sent så idag när klockan ringde ville jag verkligen inte gå upp.
När jag kom till jobbet sa en av de boende, "Lina, igen." Och ja, det kändes typ så, är jag här igen - kändes typ som jag bott på jobbet hela helgen - men det är ju inte långt ifrån.
Morgonen rusade iväg och rätt som det var så var allt klart, riktigt skönt att gå hem sen och känna att man har en 40 timmars helg bakom sig. Hemma tog jag tag i tvätten och sprang ner, till min besvikelse insåg jag att tvättmedlet var slut så det var bara att springa bort till affären för att köpa nytt. När tvätten var i full gång så började Sebastian och jag att sätta upp panelskivor i köket - faan va fint det blev. Är inte riktigt klara men på god väg. Sen tog vi oss en paus och åkte in till stan för att äta, det blev lunchbuffé på Ming Palace. Sen vidare hem för att fixa det sista med tvätten och sen somnade jag en stund.
Rätt var det var så blev det mörkt ute och våra magar kurrade av hunger så ner igen på stan för att äta sushi :) det är såååå gott! Vidare till Maxi och sen hem där jag somnade ganska omgående medans Sebastian kollade datorn. Blev väckt av att han sa hejdå innan han skulle till jobbet.
Så nu har jag piggnat till och surfar lite, EN BRA DAG!
Tjopptjopp
Tropic Thunder
Ett gäng självupptagna skådespelare ska göra filmhistoriens största krigsfilm. Men när deras överdimensionerade egon hotar att äventyra hela filmprojektet, bestämmer sig den frustrerade regissören för att ta dem från den trygga inspelningsplatsen och placera dem i djungeln. Där tar det inte lång tid innan de får närkontakt med riktiga skurkar. Problemet är bara att de inte vet det, de tror ju att allt bara är en filminspelning.
Vanligtvis kollar jag inte på komedier när jag går på bio, men denna var helt klart bra. Sjuk och sådär lagom rolig så man satt med ett leende på läpparna under hela filmen.
Sevärd!
Svamp o de då va
Det börjar bli kallt o grått, nästintill mörkt hela dagarna - tråkigt med regn. Men det är väl bra till något antar jag.
Nu en ny vecka, igen, och i helgen har jag hunnit med en hel del. Träffat en så liten och otroligt söt bebis vid namn Lissie. Ida, jag och Jörgen tog oss till Ekarydsbacke och käkade tacos o annat gott, kollade en film och hade de mysigt. Lördagen bestod av en härligt lååång sovmorgon och tvtittande med mina kära vänner, sen kalas för hela slanten. Firade vår inte så lilla Samuel som på söndag blir 4 år, tiden går fort. Sen åkte jag med kusinerna in till stan och tog mig senare på kvällen en promenad i regnet, härligt! Söndagen blev slapp och vi tog oss hem till Torsås, vilket var väldigt trevligt då jag inte varit där på nästan två veckor. Blev en lång promenad med Sanna och Karin, välbehövligt och skönt. Efter det tog killarna tag i grillen och det blev mat, gott. Kvällen avslutades på topp med en film.
Igår kom Wilma efter dagis och vi lekte med henne, hon är så otroligt söt. Sen begav vi oss ut i skogen för att se om det fanns någon svamp, och OM det fanns, en hel sjö med svamp. Har aldrig sett så mycket svamp i hela mitt liv. Hujedamej! Toppen toppen, riktigt skoj när man hittar något och extra kul när man hittar så mycket att man tillslut inte orkar plocka mer. Svampmacka och mys framför tvn, ett bra slut på ledigheten.
Nu är jag åter tillbaka i jobbet och veckan ser ut att bli lång. Men jag har mina ljusglimtar som lyser upp allt, tack!
Nu en ny vecka, igen, och i helgen har jag hunnit med en hel del. Träffat en så liten och otroligt söt bebis vid namn Lissie. Ida, jag och Jörgen tog oss till Ekarydsbacke och käkade tacos o annat gott, kollade en film och hade de mysigt. Lördagen bestod av en härligt lååång sovmorgon och tvtittande med mina kära vänner, sen kalas för hela slanten. Firade vår inte så lilla Samuel som på söndag blir 4 år, tiden går fort. Sen åkte jag med kusinerna in till stan och tog mig senare på kvällen en promenad i regnet, härligt! Söndagen blev slapp och vi tog oss hem till Torsås, vilket var väldigt trevligt då jag inte varit där på nästan två veckor. Blev en lång promenad med Sanna och Karin, välbehövligt och skönt. Efter det tog killarna tag i grillen och det blev mat, gott. Kvällen avslutades på topp med en film.
Igår kom Wilma efter dagis och vi lekte med henne, hon är så otroligt söt. Sen begav vi oss ut i skogen för att se om det fanns någon svamp, och OM det fanns, en hel sjö med svamp. Har aldrig sett så mycket svamp i hela mitt liv. Hujedamej! Toppen toppen, riktigt skoj när man hittar något och extra kul när man hittar så mycket att man tillslut inte orkar plocka mer. Svampmacka och mys framför tvn, ett bra slut på ledigheten.
Nu är jag åter tillbaka i jobbet och veckan ser ut att bli lång. Men jag har mina ljusglimtar som lyser upp allt, tack!
Som en god vän nyss skrev till mig:
"Kalmar är tråkigt men det är nog fan inte roligare någon annanstans heller, i längden. Bara att man behöver miljöombyte ibland."
Tjoffsan
Jag har inte direkt varit någon flitig bloggskrivare det senaste halvåret, men jag har inte heller varit särskilt flitig på att lägga upp bilder på min bilddagbok - http://efterfest.bilddagboken.se Men jag har helt enkelt inte haft tid och nu ligger min adapter till mobilen nerpackad i någon av alla dessa lådor i förrådet. Plus att jag har tappat detta med skrivandet lite, men jag ska försöka få igång det. Blir lite lättare när man har dator och tid för sig själv, jag sitter helst inte vid datorn när någon är här, punkt slut.
Enda sen jag flyttade hemifrån har jag sagt att jag absolut inte ska flytta hem igen, men ibland saknar jag det. Hör och häpna men jag saknar att bli väckt på morgonen av en galning till lillebror, jag saknar tjatet på att man alltid skulle hjälpa till, jag saknar det. Men mest av allt saknar jag min mamma och mina syskon - det finns inget bättre. Och att komma "hem" är helt fantastiskt, i Torsås är allt så lugnt och stilla - jag gillar det!
Inte för att det händer speciellt mycket här i Kalmar, men här är man som Sanna sa: "en i mängden" och hon har faktiskt rätt. Här går man i sin egna lilla värld och om det är riktigt illa så går man i sitt tunnelseende dagarna i enda. Ett bra (eller bra och bra) ord för Kalmar är, TRÅKIGT! Men vi får göra det bästa av situationen och drömma vidare, vilket jag gör varje dag :) Jag lever i mina drömmar, men snart snart kommer förmodligen en av drömmarna uppfyllas - hoppashoppas!
Nu har jag nio dagar kvar på jobbet, det är verkligen med blandade känslor jag lämnar stället. Men förmodligen blir det inte sista gången jag är där. Som sagt, blandade känslor, det känns bra på det sättet att jag kan verkligen bestämma vilka dagara jag vill vara ledig och jag kan få tid till att plugga. Men sen kommer man till dom där dagarna då man inte vet om man ska jobba eller inte och att man ska behöva fundera om man har råd att överleva månaden eller inte. Men jag tror att det löser sig, för det brukar det göra och man ska ju tänka positivt. Om inte annat så får man söka nytt jobb, kanske byta inriktning helt? Eller varför inte byta stad? Tankarna far hit och dit, men ärligt talat så trivs jag med det.
Sommaren har flygit iväg, precis lika fort som Sebastian och jag kom till Tunisien - UNDERBART! Jag har inte hunnit med speciellt mycket, trodde jag, men när jag börjar tänka efter så har jag gjort en hel del. Mitt minne brukar komma igång såhär ett tag efter. Jag har besökt Ölandet en hel del gånger, varit på det berömda Strand och dansat loss och även sett Magnus Uggla och Jill Johnson. Hos familjen Gottfridsson har jag tillbringat nästan varannan helg, och där är lika lugnt och fridfullt att vara som hemma hos mamma - lovley. Träffat Robert Gustavsson och gänget har jag också gjort och sett en underbar föreställning! Har även jobbat hela sommaren, fick dock en vecka ledigt då Sebastian och jag som sagt åkte till Tunisien och var på Sahara Safari, så jag har nu massa nya upplevelser i min ryggsäck och en av dom som jag absolut aldrig kommer glömma är när vi red kamel ute i Saharaöknen i soluppgången - OBESKRIVLIGT! Handikappvetenskap har jag börjat läsa och det känns toppen, kunde inte valt något bättre! Har grejat en del i lägenheten och varit sjuk en jäkla massa. Men, jag lever och njuter av de goda.
Dags att återgå till pluggandet. Tjoffsan!
Du är alltid så vacker och ditt skratt smittar av sig och tänk att något så underbart som du bredvid mig kan få mig så lugn.
Enda sen jag flyttade hemifrån har jag sagt att jag absolut inte ska flytta hem igen, men ibland saknar jag det. Hör och häpna men jag saknar att bli väckt på morgonen av en galning till lillebror, jag saknar tjatet på att man alltid skulle hjälpa till, jag saknar det. Men mest av allt saknar jag min mamma och mina syskon - det finns inget bättre. Och att komma "hem" är helt fantastiskt, i Torsås är allt så lugnt och stilla - jag gillar det!
Inte för att det händer speciellt mycket här i Kalmar, men här är man som Sanna sa: "en i mängden" och hon har faktiskt rätt. Här går man i sin egna lilla värld och om det är riktigt illa så går man i sitt tunnelseende dagarna i enda. Ett bra (eller bra och bra) ord för Kalmar är, TRÅKIGT! Men vi får göra det bästa av situationen och drömma vidare, vilket jag gör varje dag :) Jag lever i mina drömmar, men snart snart kommer förmodligen en av drömmarna uppfyllas - hoppashoppas!
Nu har jag nio dagar kvar på jobbet, det är verkligen med blandade känslor jag lämnar stället. Men förmodligen blir det inte sista gången jag är där. Som sagt, blandade känslor, det känns bra på det sättet att jag kan verkligen bestämma vilka dagara jag vill vara ledig och jag kan få tid till att plugga. Men sen kommer man till dom där dagarna då man inte vet om man ska jobba eller inte och att man ska behöva fundera om man har råd att överleva månaden eller inte. Men jag tror att det löser sig, för det brukar det göra och man ska ju tänka positivt. Om inte annat så får man söka nytt jobb, kanske byta inriktning helt? Eller varför inte byta stad? Tankarna far hit och dit, men ärligt talat så trivs jag med det.
Sommaren har flygit iväg, precis lika fort som Sebastian och jag kom till Tunisien - UNDERBART! Jag har inte hunnit med speciellt mycket, trodde jag, men när jag börjar tänka efter så har jag gjort en hel del. Mitt minne brukar komma igång såhär ett tag efter. Jag har besökt Ölandet en hel del gånger, varit på det berömda Strand och dansat loss och även sett Magnus Uggla och Jill Johnson. Hos familjen Gottfridsson har jag tillbringat nästan varannan helg, och där är lika lugnt och fridfullt att vara som hemma hos mamma - lovley. Träffat Robert Gustavsson och gänget har jag också gjort och sett en underbar föreställning! Har även jobbat hela sommaren, fick dock en vecka ledigt då Sebastian och jag som sagt åkte till Tunisien och var på Sahara Safari, så jag har nu massa nya upplevelser i min ryggsäck och en av dom som jag absolut aldrig kommer glömma är när vi red kamel ute i Saharaöknen i soluppgången - OBESKRIVLIGT! Handikappvetenskap har jag börjat läsa och det känns toppen, kunde inte valt något bättre! Har grejat en del i lägenheten och varit sjuk en jäkla massa. Men, jag lever och njuter av de goda.
Dags att återgå till pluggandet. Tjoffsan!
Du är alltid så vacker och ditt skratt smittar av sig och tänk att något så underbart som du bredvid mig kan få mig så lugn.
Du fattas oss.
Lika mycket som en människas närhet glädjer våra hjärtan kan sorgen och frånvaron orsaka smärta.
Du fattas oss.
Du fattas oss.
Du finns alltid kvar.
När mobilen ringer och man får ett sånt besked, hur ska man reagera? Kan man på något vis vara förberedd? Nej, jag tror inte det.
En dag som denna föds dystra tankar, och så skall det givetvis få lov att vara. Men - är det inte nu, när sorgen är som tyngst och saknaden som störst, som vi bör försöka väva in leenden i tillvaron? Jo, jag tror det!
Men, det kanske viktigaste av allt är att DU skulle vilja att vi torkade tårarna, accepterade faktum och gick vidare med våra liv.
Vi tror att vi är förberedda på att livet kan ta slut. Rent intellektuellt förstår vi kanske. Men sedan dör den som vi tycker om och behöver, och vi är inte ett dugg förberedda. Det går inte att acceptera eller förstå.
Vi ställer oss många frågor. Varför? Varför nu? Nu är du borta för alltid. Det allra värsta är att det inte finns något som hjälper.
DU var inte den som gav upp. DU kämpade och stod i. Jag kommer att sakna DIG mer än vad jag har ord för att beskriva. Samtidigt finns DU alltid hos mig.
Om jag hade vetat hur lite tid vi hade kvar skulle jag ha sagt så mycket mer innan du gick.
DU FINNS ALLTID KVAR.
En dag som denna föds dystra tankar, och så skall det givetvis få lov att vara. Men - är det inte nu, när sorgen är som tyngst och saknaden som störst, som vi bör försöka väva in leenden i tillvaron? Jo, jag tror det!
Men, det kanske viktigaste av allt är att DU skulle vilja att vi torkade tårarna, accepterade faktum och gick vidare med våra liv.
Vi tror att vi är förberedda på att livet kan ta slut. Rent intellektuellt förstår vi kanske. Men sedan dör den som vi tycker om och behöver, och vi är inte ett dugg förberedda. Det går inte att acceptera eller förstå.
Vi ställer oss många frågor. Varför? Varför nu? Nu är du borta för alltid. Det allra värsta är att det inte finns något som hjälper.
DU var inte den som gav upp. DU kämpade och stod i. Jag kommer att sakna DIG mer än vad jag har ord för att beskriva. Samtidigt finns DU alltid hos mig.
Om jag hade vetat hur lite tid vi hade kvar skulle jag ha sagt så mycket mer innan du gick.
DU FINNS ALLTID KVAR.
Du
Allt är så jobbigt, kan du inte komma tillbaka?