Stopp
Tack för mig.
Sebastian, du är beviset på att äkta kärlek finns och att jag kan bli älskad för den jag är.
Kärlek - det vackraste vi har.
Jag har sagt det förut men skriver nu ner det - du måste upplevas - så enkelt är det!
Vad kan jag säga - som jag inte redan har sagt - så du ska kunna förstå hur mycket känslor jag har för dig. Allt du är, allt du betyder, bortom alla ord. Vad vi upplever i varandra är vad det handlar om. Detta är vad vi är, vad allt är. KÄRLEK.
Jag tänker på dig då morgonen kryper fram, då solen sakta bryter horisonten, då fåglarna lugnt sjunger sin sång.
Jag tänker på dig då solen står högt, då solen smeker ditt vackra hår, då ljuset får dina ögon att tindra.
Jag tänker på dig då natten jagar bort ljuset, då du ligger stilla bredvid mig, då mörkret skiljer oss från allt annat.
Jag tänker på dig.
Jag sitter nu på jobbet och himlen är stjärnprydd och vacker - precis som du. Det enda ljud som hörs innanför mina fyra väggar är smattrandet från mina fingertoppar när de nuddar knapparna på tangentbordet. En lampa är tänd, den som påminner om en sjukhus lampa.
Telefonerna lyser ilsket röda - har någon ringt?
Mina tankar finns hos dig.
Signalen väcker mig ur mina funderingar. Den välkända trudelutten som ger mig fjärilar i magen. Hjärtat slår hårt och taktfast. Det pirrar överallt i kroppen och jag vet så väl vem som skickat ett sms. Du. Du med så självsäkra svar och vackra ord. Du som alltid finns där, fast du ändå befinner dig så långt bort.
Du skriver om dina känslor. Du beskriver din saknad, din rädsla, din övertygelse. Jag faller långsamt ner i stolen medan jag läser, hjärtat dunkar hårdare i kroppen och jag känner mig glad.
Magen fylls av kärlek när jag tänker på dig. Jag längtar så fruktansvärt mycket tills vi ses igen.
När dina ögon möter mina spricker din mun upp i ett varmt leende - jag smälter.
Idag är det tre veckor sen du blev min, jag blev din och vi blev varandras. Kärleken till dig är äkta. Kärleken har inget namn, den finns alltid där men i väldigt olika former och utseenden.
Jag är kär i dig Sebastian.
Till dig som inte vågar stå för det du tycker
Kommentarer
Postat av: .....
Du ändrar dig ju fort iallafall...
Nytt förhållande efter 2 veckor typ.
Det går inte riktigt ihop!
Ena veckan förlovad, andra veckan någon ny..
Väx upp!
Jag står iaf för det jag känner och tycker och lever inte i någon annan värld bara för att alla andra vill det. Jag gjorde det jag ville och är jävligt glad för det.
Tack för mig.
Sebastian...
...behöver jag säga mer?
Du är min kärlek. Din charm slår allt och jag är världens lyckligaste med dig. Du har så mycket fint och du ger så mycket av dig själv. Du är underbar min Sebastian.
Min Sebastian <3
Min vänskap är du Gabriella
Vänskap
är ingenting man får
den blir till som en gåva
att vårda som ett smycke
ovärderligt.
Vänskap
är trygghet,
omtanke när dagen blir svår
ger ro i oro,
tänder ljus i mörker.
Vänskap
kräver inte
den ges frivilligt
utan baktankar
giv din vänskap som gåva
och du finner glädjen.
Gabriella
Gabriella
Jag måste säga vad jag tänker
Det är något med oss som inte känns rätt, livet kommer ivägen.När vi försöker, är allt planerat
Det är så svårt att säga
Men jag måste göra det som är bäst för mig
Jag är förvirrad
Du klarar digJag måste gå och vara den jag är
Jag hör inte hemma här
Jag hoppas du förstårVi kanske hittar vår plats i en annan värld
Men just nu måste jag gå min egna väg
Jag vill inte lämna allt bakom migFör i mitt hjärta kommer du alltid att finnas
Färgerna förvandlas och blir gråa
Och jag tycker inte om att se på när jag faller sammanSakta bleks jag bort
Jag går för jag måste göra det som är bäst för mig
Jag måste gå och bli den jag är
Vad hände med allt vi gått igenom? Jag vet inte, men det kommer alltid finnas kvar i mitt minne - varenda liten detalj.
Vad hände med förtroendet?
Du vet väl om att jag aldrig velat skada dig?!
Jag måste gå - men jag kommer att sakna dig!
Jag älskar dig!
Dagens ros
går till: Theresa, du är underbar!
Sebastian
Tack Sebastian, du räddade mig och mitt liv.
Rädd
Har du någonsin varit så rädd att du inte vetat om du skulle överleva eller inte? - Så rädd var jag natten till i fredags. Det enda jag ser när jag tänker tillbaka är vatten, det var vatten överallt. Jag frös. Jag visste inte vart jag var, eller med vem. Vad visste jag då, det frågar jag mig själv. Och ärligt talat, det vet jag inte.
Jag minns hela förfesten, kvällen på O´learys, Krögers - och bartendern som försökte slänga ut mig utan att lyckas. Idiot! Sen strax efter tolv så försvinner allt sakta men säkert.
Nu i efterhand när jag pratat med dom jag var med under kvällen så har jag fått reda på hur allt gick till, fram till klockan två. Men vad hände mellan två och halv fyra, för det var först då som jag kom hem.
Vart var jag? Vad gjorde jag där? Och med vem? Varför?
Nu när jag skriver detta blir jag rädd, tänk vad som kan ha hänt utan att jag vet om det. Tänk vad som kunde ha hänt. Jag känner mig svag och vek när jag tänker tillbaka, hur funtad är jag när jag inte går hem direkt efter Ida och jag sagt hejdå? Vad fan skulle jag göra? Vad tänkte jag? Tänkte jag?
Min kropp igår förklarade klart och tydligt att jag inte var mig själv. Vad håller jag på med? Jag är rädd, rädd för mig själv. Hur fan låter det då? Tönt.
I min telefonbok såg jag vilka jag hade ringt, vissa hade jag pratat med i över en halvtimme, men vad sa jag? Vad sa dom? Jag ser bara vatten.
Nu vet jag, efter alla samtal och sms så vet jag lite mer. Men det är inte för att jag minns utan för att folk har berättat för mig. Hur det var, vad jag gjorde och vad jag sa. Men hur allt blev som det blev vet ingen. Fan.
Smålandsgatan 12 A har fest.
Smålandsgatan 12 A har fest.
Tappa hakan nu, men vi bjuder in er på fest.
Vi har bunkrat upp med sprit, cider, späe och gottit. Vi bjuder dock bara på det sistnämnda, då ni får ta med er egen dryck. :p
Känn er som hemma och var glada så kan även denna kväll sluta på topp! :D
Nu, helgen och imorgon
Nu är klockan halv elva eller lite mer. Jag bäddar sängen på jobbet, som jag inte gjort på ett tag eftersom detta är mitt andra nattpass denna veckan. Jag drar på mig min urtvättade tröja som jag har som pyjamas. Något kallt och klart vilar över rummet jag sitter i, pärmar här och där, välsorterade papper och ett välordnat skrivbord där det enda som egentligen sticker ut är fyra nyvässade blyertspennor, sådär fult gula av den gamla sorten, dom är slarvigt lagda på varandra ungefär som ett plockepinn - "ska jag städa undan dom" tänker jag. Men nej. Jag ska snart släcka. Utanför är det grådisigt och jag vet inte om det är ett avslut eller en början.
I torsdagskväll var den goda feen Ida framme och bjöd mig på fest dagen därpå, jag var inte sen på att skicka tillbaka ett sms med texten: "Jag kommer!"
På morgonen var allt i sin ordning och jag blev stressad - som vanligt. Det slutade med en ny solbränna och en härlig stund med systeryster. Lunchtid spenderades med min älskade och vi tog oss en bit mat för att senare kika in på Ginatricot, då jag behövde en tröja för kvällen. Sen vidare in på Intersport för att kika fotbollsstuff, tur jag har en tjej som bestämmer sig snabbt! : ) Efter stadsbesöket begav vi oss hem till lyan på sjunde våningen, (om man räknar trapporna :p) där jag tog mig en dusch och började sen ladda om. Jag kände mig snygg när vi gick nerför gatan och mot busshållplatsen - där kysstes vi adjö och jag klev på en unken illaluktande buss. Men hör o häpna, på denna illaluktande bussen möts jag av min vän Sanna.
Då bussen var knökad med folk så fick jag sätta mig bakom henne och hela bussen hörde nog vårat garv om vartannat. Det var som om tiden bara flög iväg för vips så var det min tur att stiga av.
Plingeling och jag var hemma hos Ida och Jörgen. Numera kan inte Ida vara annat än beredd då jag kommer och där stod hon i en vackert blå klänning och med ett leende som kunde tala för sig själv. Jörgen hade dock låst in sig på toaletten och gjorde det som både Ida och jag gjort för ett bra tag sen - duschat. Vi tog lite kort och planerade kvällen in i minsta detalj, eller inte, eftersom det där med planera inte alls är vår grej. När vi gjort oss klara så packade vi vår överlevnadsväska och åkte till City aka Torsås. Där vi smidigt sprang in på Ica och handlade det som fattades, vi fann dock inga smala korvar med smak - då både Ida och jag tror att Coffe fått det hela om bakfoten. Så det blev hederliga korvar. Vi anlände i T R A N K V I L L där festen ägde rum ungefär en timme för tidigt. Men va fan, varför slåss om titeln "Fint folk kommer alltid sent", då det var vi som både var först och sist! Det blev kramkalas och sen upptäcker Ami mig och blev enormt intresserad utav mitt nytvättade hår - som det sen visade sig att det inte alls var håret, utan min nyinköpta tröja som dofta jordgubb - enligt Ida, tillägger jag! :p
Vi stångades ett tag och sen var det dags för kortspel och vi tog även tid för att visa våra fotogeniska sidor allihop. Kvällen bestod av rökpauser, kortspel, Amy Diamond, dans, musik och mängder av skratt. När timmen var slagen var det dags att gå till Astrid, vår hjältinna för kvällen. Vi tog Jögge´s bil in mot stan och halvvägs så stannade vi för en traditionell kissepaus. Men spärra upp ögonen allesammans, jag, Lina, kissade INTE!!! Ett mirakel har skett, eller åtminstone trodde jag det då :p För så fort vi blivit avsläppta vid Saga så sprang jag fortare än förr hem och upp för alla dess sju jävla trappor och sen i på toa. Slängde sen av mig både jacka och väska för att kunna gå in på Palace smidigast. Vi kom in och där möts jag av både känningar och icke känningar. Ragnar var mitt mål och jag drack ett flertal såna och jag blev sådär rolig som bara jag blir. Det bjöds på drinkar hitan och ditan och shots drack det mängder av. Ett tag var "hon, den där, Marie Picasso" på scenen - men då bjöd vi från Trankvill på en alldeles egen show. Som jag tror uppskattades av många fler.
Dansen blev vår grej och vi gjorde det vi är bäst på och lite till. Även här gick tiden undan och rätt som det var stod vi ute och huttrade och tog ett snack om fyllemat, som sen slutade med att vi satte oss på Corner för att äta lite. Det var efterlängtat och jävligt gott. Sen tog jag mig min mobil och sa hejdå till alla kära och nära för att sen påbörja detta kramkalas - mys. Det gick fort att gå hem den kvällen, speciellt med tanke på att jag bara ville hem och värma mig och komma i säng. Jag slutade på topp och somnade ovaggad i sängen.
-
På morgonen när jag vaknade sådär för femte gången så beslöt jag mig för att ge det en chans och gå upp. Och något som gjorde mig både chockad och glad var att jag kände mig inte ett dugg bakis - men jag tänkte, var inte för positiv Lina, det kommer. Men nej, hittills har det inte kommit något bakisslag!! :D
Lycka!
Jag ringde min älskade och sen tog jag mig en dusch, som sen ledde till ett samtal där det bokades in ett "möte" på stan. Detta "möte" var med Bella´s far, vi tog oss en bit mat på Thai Silk där det pratades om gårdagens galaj och all dess innebörd. Vi gick sen en promenad på stan och därefter blev jag skjutsad till jobbet.
Kvällen på jobbet var lugn och vi kollade andra chansen med ett halvt öga och folket la sig sent. Jag sprang mot bussen och hann med den för att sen möta upp min lillebror utanför mitt. Vi gick upp (behöver jag nämna alla dessa jävla trappor?) och jag bytte om till myskläder. Sen gick vi ner (suck) och mötte upp Bella som bar på två tunga väskor, stackarn. Men vi hjälptes åt, eller ja, dom hjälptes åt. Sen handlade vi snääcks och gick upp till mig. Kvällen blev lugn och jag somnade fort.
-
Idag vaknade vi av alarmet och lillebror tog bussen hem. Sen myste jag och Bella lite extra och tog oss sen in till stan, där vi åt och hade oerhört mysigt. Sen vinkade vi av varandra på stationen och hade både kram- och pusskalas. Och sen var jag påväg till jobbet än en gång.
Nu sitter jag här och alla sover förutom jag. Men snart är det även dax för mig att sova.
Om ca en timme åker min älskade från Kalmar och lämnar sen landet tjugo i sju, -böööööööööööl -. Men vi ska se det positiva :D Men jag kommer sakna henne något så fruktansvärt. Tur att telefonen finns.
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
Jag finns alltid med dig Gabriella <3 Jag älskar dig!
Det är sån jag är
Folk pratar om mig
Dom försöker komma mig in på livet
Jag vill lyssna på mitt egna hjärta
Jag behöver räkna med mig själv
Har du någonsin förlorat dig själv för att få det du vill ha?
Har du någonsin gått din väg och inte velat komma tillbaka?
Har du någonsin knuffat undan dem du borde hålla nära?
Har du någonsin inte vetat?
Jag tänker inte sluta
Det är sån jag är
Jag ger allt jag har det är min plan.
Jag kommer hitta det jag har förlorat
Jag vet att jag kan
Jag vet att jag kommer göra det rätt
Det är vägen så mitt liv går runt
Idag är dagen
Jag är den typen av människa som menar vad jag säger
Hur ska jag veta om det är värt att prata?
Ska jag ifrågasätta alla steg jag tar?
Med allt jag förlorat, mitt hjärta har krossats - jag vill inte göra samma misstag igen
Har du någonsin funderat på om din dröm kommer bli sann?
Har du någonsin skyllt på världen men inte på dig?
Jag vill inte leva i en lögn
Jag vill inte vinna om jag inte får spela på mitt sätt
Stanna
Ge mig tid att tänka
Måste jobba på min grej - göra min sak
Stanna
Det är inte bra alls att se sig själv men inte känna igen sitt eget ansikte
Att vara ute - det är ett otäckt ställe
Svaren är inuti mig, allt jag behöver göra är att tro
Jag fick det.
På fredag drar vi, ciao.
En annan dag.
Jag är ledsen för alla ord jag inte sagt.
Det är försent.
Nu är du långt borta och jag känner mig förlorad, med ingenting kvar, bara drömmarna.
Jag är så ensam.
Minnena håller jag kvar.
Jag kände din kärlek runt om mig och det tog bort smärtan inuti mig.
En annan dag.
En annan dag och plats.
Någonstans, på något vis så möts vi en annan dag.
En annan dag tillhör dig och mig - någonstans, på något vis.
En annan dag.
Du.
Kanske är vi långt ifrån varandra - men jag vet att du alltid kommer stanna i mitt hjärta.
Alltid.
Du är speciell.
Tillsammans.
Jag behöver aldrig vara ensam.
Din kraft ger mig hopp.
Nu förstår jag att även när du är borta så går livet vidare.
Livet går vidare utan dig.
En annan dag.
En annan tid och plats.
Någonstans, på något vis så möts vi en annan dag.
En annan dag.
Svag och Falsk
Vi lärde känna varandra för drygt tre år sedan. Till en början sa du inget alls men när vi lärt känna varandra så kom vi närmare varandra. Att du idag är den mest svaga och falska person jag mött är egentligen hemskt. Försöka inbilla sig saker duger, men det räcker inte långt. Vilket vi verkligen fått se nu.
Alla hjärtans dag
Det här är en dag för alla människor, alla hjärtans dag. Och visst har väl alla människor ett hjärta, även om det är olika. Alla har vi ett hjärta som behöver tas om hand och idag blir vi påminda om det.
Alla hjärtans dag kan kännas överskattat, men hallå? Alla har vi någon som vi saknar/älskar/tycker om/längtar efter. Självklart så ska vi visa vår uppskattning alla dagar och inte bra idag, men idag är världens chans. Vi vill inte bli tagna för givet och samtidigt så tycker jag att alla orsaker för att ta hand om varandra, ge varandra extra kärlek - är väldigt bra orsaker. Man glömmer lätt bort sånt i vardagen så för mig finns denna dagen för att göra mig påmind om vad jag har. Jag vill inte tappa bort det som jag har tillsammans med mina vänner, min familj och min flickvän, för det vi har tillsammans är unikt. Jag vill att vi kommer ihåg att det vi har är magiskt och speciellt.
Så till alla där ute, man behöver inte ha en partner för att kunna ha en bra alla hjärtans dag och man behöver heller inte gräva ner sig i sina sorger och tycka synd om sig själv. Det funkar alldeles utmärkt att vara med någon man tycker om, eller helt enkelt unna sig något själv - så som jag ska göra :)
Ibland vill man vara sjuk..
och ibland inte.
Häromveckan ville jag vara "sjuk" för att jag överhuvudtaget skulle hinna med allt. Nu vill jag absolut inte vara sjuk, iaf inte RIKTIGT sjuk. Det började som vanligt med lite halsont men nu kan jag knappt prata, eller jag kan prata men inte hör vad jag säger. Imorgon är det jobb tidigt, men sen är jag ledig på tisdag, har dock ett möte som jag måste gå på då. Alltså ingen sovmorgon då heller. På onsdag -fredag jobbar jag, härligt med pengar, det behövs.
Att få komplimanger är alltid lika givande, tack Kerstin!
Det betyder mycket ska du veta.
Nu är Bella och tränar i växjö och jag kom alldeles nyssans hem, saknar henne som attan - men förhoppningsvis är jag vaken då hon kommer hem.
Nehe, nu ska jag bege mig till köket och göra god tacogratäng!
Bara för att...
Bara för att du bor hemma så är du inte ett barn - det finns dom som bor hemma tills deras föräldrar flyttar till ålderdomshemmet.
Bara för att du har körkort är du inte vuxen.
Bara för att du inte har något jobb så är du inte ett barn - det finns dom som hellre gör andra saker.
Bara för att du har ett lån är du inte vuxen.
Bara för att du inte har ett fritidshus så är du ett barn - hur många äldre har fritidshus nu för tiden?
Bara för att du är sambo så är du inte vuxen.
Bara för att du inte har husdjur så är du ett barn - det finns faktiskt dom som är allergiska.
Bara för att du har barn så är du inte vuxen - det finns de som är barn som har barn.
Bara för att du inte har dagstidning så är du inte et barn - det finns dom som läser tidningen ändå.
Bara för att du hellre åker på partyresa till Ibiza än golfresa till skottland så är du inget barn - man väljer själv vad man vill lägga pengarna på.
Det är svårt dethär, när är man vuxen och när är man ett barn? Skillnaden är hårfin enligt mig. Det är lite upp till var och en, och bara för att jag känner mig vuxen idag behöver jag absolut inte känna så imorgon. Och även om jag känner så imorgon och flera andra dagar så kanske det inte är någon annan som uppfattar mig som vuxen.
Vill man vara vuxen eller vill man vara ett barn? Det är olika från dag till dag, från situation till situation, allt beror på någonting.
Jag ser mig själv som Lina, då vissa runt om mig ser mig som vuxen och andra som ett barn. Jag är nöjd för det, absolut.
Här händer det grejer. I onsdags var vi och kollade på en lägenhet, vi får den om vi vill ha den. Igår var vi på banken och fixade och donade. Idag har vi fått nys om en annan lägenhet, närmare centrum. Snart är det dags för intervjun och jag är såå nervös.
Jag är vaken..
.. men fan så trött. Idag bär det av till Växjö med Malin. Dags att göra sig iordning.
17 Januari 2005 - Ett oförglömligt datum och en riktig vän.
14 januari 2005. Just den dagen minns jag så väl. Vi hade varit på kalas hos Erik´s brors flickvän Gill som fyllde år. Sen hände det som troligtvis skulle hänt inom den närmaste framtiden ändå, (med tanke på hur allt var) Erik gjorde slut. Men då var det verkligen till min förvåning och jag blev oerhört ledsen. Den fredagkvällen kändes som en hel evighet lång och det mesta jag såg var mina egna tårar. Min syster hörde av sig och frågade om hon kunde sova hos mig, helt ovetande om vad som hänt så kom hon upp till oss och sov kvar den natten. Den natten sov jag ingenting, jag låg hela tiden och funderade hur jag skulle kunna få tillbaka honom. Morgondagen kom och Erik försvann innan Karin ens vaknat. Jag låg kvar i sängen, i hopp om att jag bara hade drömt. Men det hade jag inte. Karin kom in i sovrummet och såg mina svullna ögon och satte sig på sängkanten och kramade om mig. Jag försökte förklara för Karin, men jag förstod det inte själv. Jag var lämnad, ensam.
Jag packade ihop det jag behövde och åkte hem till mamma, där Karin fick berätta allt för jag kunde inte. Den dagen ägnade jag i en hård säng hemma hos mamma. Dagen därpå likaså. Sen kom den bistra sanningen att jag faktiskt var tvungen att pallra mig till skolan på måndagen. Jag ville inte. Dels pga allt som hänt och dels pga att mina bästa riktiga vänner var jag vid det här tillfället ovänner med. En dum jäkla händelse som gjorde allting mycket värre. Det var nu jag behövde dom, mina bästa vänner.
Det var tungt att komma till skolan den dagen, när jag klev innanför dörren i klassrummet så kändes det som alla visste, som alla tittade på mig, gjorde dom det?!
Mina räddare i nöden var Nina och Lotta, det var dom som jag berättade det för. Dom fanns där för mig den dagen, vilket jag idag är oerhört tacksam för. När skolan sen var slut för dagen åkte jag hem till lägenheten för att packa lite saker. Det var bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, men som tur var så var Erik inte hemma då. När jag kom hem till mamma ringde sen Erik och vi pratade lite, han sa att han ville tänka igenom det osv. För mig var det helt okej, för jag ville ju verkligen vara tillsammans med honom. Men senare hade han bestämt sig, det var slut. Sen så hände något, jag fick ett samtal och inte vilket samtal som helst. Ida ringde, som jag då bara kände lite löst genom Lotta och Nina. Hon lyssnade på mig på ett sätt som ingen annan någonsin har gjort. Hon lät mig gråta och höll egentligen bara med, även att hon kanske inte fattade så mycket. Det som Ida gjorde är för mig väldigt värdefullt än idag och det förde oss samman och jag är så stolt över att ha henne som vän.
Den 17 januari är alltså ett datum som jag sent kommer att glömma, det är dagen då Ida och jag blir vänner, riktiga vänner.
Med tiden så blev det allt lättare att bo hemma hos mamma. Men jag väntade in i det sista med att lämna nyckeln till Erik och när det var gjort så kändes det som en bit från mig försvann. Alla som känt mig under dessa tre åren vet att det har varit fram och tillbaka mellan mig och Erik. Men jag är glad att vi har gått skilda vägar även fast jag tycker det är oerhört tråkigt att vi inte ens kan vara vänner.
Det jag tänker när jag tittar tillbaka på detta är att jag är så fruktansvärt ledsen över att jag var ovän med Anna och Malin just då. Jag hade verkligen behövt dom och jag önskar så att det hade varit i mitt liv under den tiden. Vilket var en betydelsefull men samtidigt jobbig tid för mig.
Vänner behöver vi alla, stora som små. Då dom för oss och vi för dom blir varandras klippa stående stadiga att hålla fast vid, allra mest när vågorna slår som hårdast. Och vem vet, kan hända att det vara i tider då mörka dimmor tar över som vi dom lättast finner, så att vi har någon att kunna tala till när vindarna blåser som kallast och kanske någon att dela sin glädje med.
IDA ANDERSSON
När hjärtat brister av sorgsna ögon, då tiden blir ett krav att vara nära och om inget annat finns,
så finns jag här för dig.
Genom mörker håller jag din hand och stannar i oändlighet och längre.
Din smärta är min, som vi delar genom allt.
Tårar som rinner över spruckna kinder, blir till vemod i min själ av omtanke kärlek och trogenhet.
Ord som symboliserar skam blir vackra för mig, så som du är tar jag emot dig.
Själar förenas till ett när vi flyger tillsammans.
Det är vänskap för mig, DU är vänskap för mig.
Vem har du kvar efter att du lämnat ut dig själv? - Dina vänner. Va rädd om dina vänner, det finns inget djupare.