Gabriella

Jag blundar och låter tårarna värma mina tunna, tunna ögonlock, det kittlas när dom rinner ner för kinden och det är så skönt att bara vara jag igen. Jag lever i ett helvete, i tro om ärlighet och lycka så skänker jag allt jag har gång på gång. Jag blundar och låter tårarna värma mina ögonlock.

Det är inte längre en lek, det är inte ens en dröm.
- Jag tror på dig, jag litar på dig - för jag är kär i dig.

Det hoppar och skriker i mitt hjärta, det är hoppet på att få komma dig så nära som möjligt. Lever du för kärleken? En värmande hand är kanske inte allt som behövs, men jag hoppas att även om jag inte är världens vackraste så kan jag kanske ändå vara värd att hålla extra hårt i.

Tänk hur allt kan bli så mycket bättre av att bli omtyckt, omtyckt av dig, dina mjuka händer som rör varje del av mig i ren kärlek, du älskade min hud. Att få höra vackra ord ur din mun, ord om mig. En mening som varar i 4 sekunder och du har mig på fall.
Jag vill att drömmen ska bli mer verklighet, jag vill att du på nära håll ska följa mig, att du ska se på mig, som jag föddes, som jag lever. Det är jag, ingenting annat.


Snälla tänd en lampa för det är så mörkt, snälla håll om mig och titta på himmelen med mig. Följ molnens färd mot ingenting och kyss min hand när du ska somna. Snälla ligg bakom mig och skydda min kropp. Låt dina händer smeka mina nakna bröst, låt mig andas djupt, i din takt. Låt mig blunda och känna ditt hjärta slå mot min ryggrad. Ligg naken vid min sida och le mot mig, som du gjorde en gång. Bli min igen, bli oss igen.


Jag hoppas och önskar ändå att du en dag ska inse, att jag kanske är värd en liten del av dig? Att du förstår, att hur liten på jorden du och jag än är - så håller jag mitt löfte, jag ska älska och skänka dig kärlek livet ut, men bara om du ser mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback