jag brukar låtsas.
För det är försent, allt som var vackert är gammalt nu, det finns ingenting mer.
Känns som att det är de du vill,att du önskar du var tillbaka på noll och glömmer hela skiten för det betyder absolut ingenting, eller skulle du sakna de vi hade?
Det rycker i mig när jag känner att det är äkta igen, det känns varmt och kvavt men jag kan andas rent. Jag suger in all känsla av närhet och om jag blundar riktigt hårt kan jag se stjärnbilderna i din hjärna, alldeles bredvid mig. Jag fumlar efter ord, men allt jag får fram är blyga tankar och önskningar om en evighet av lycka. Jag vill krypa längre in men jag känner hur hotet kommer smygande, jag hör när en kvist bryts av och det är nära nu. Att gripas av panik och ångest är inte min stil. Jag vill fortsätta blunda och le, men det funkar inte, varför?
Mina känslor för dig har nu blivit hånade och jag kan inte annat än värma mina ögonlock.
Jag brukar låtsas att du ligger vid min sida, när jag ler så ler du och du brukar smeka min kind med dina kalla händer. Dina händer gör mig tillfredställd, jag bubblar och lever i sekunderna, även om det bara är i min fantasi. Varje gång jag blir ensam kvar så brukar jag låtsas att du går bredvid och söker med dina kalla händer efter mina händer. Du håller så hårt att din kyla sprider sig i mig. Jag ser dina händer över hela min kropp varje natt och det känns precis som förut. Jag blundar och njuter, fast jag vet att du bara är ånga och luft av mina ensamma drömmar. När det är du och jag i min tomma säng så flyger vi ensamma och bara skrattar.
Känns som att det är de du vill,
Det rycker i mig när jag känner att det är äkta igen, det känns varmt och kvavt men jag kan andas rent. Jag suger in all känsla av närhet och om jag blundar riktigt hårt kan jag se stjärnbilderna i din hjärna, alldeles bredvid mig. Jag fumlar efter ord, men allt jag får fram är blyga tankar och önskningar om en evighet av lycka. Jag vill krypa längre in men jag känner hur hotet kommer smygande, jag hör när en kvist bryts av och det är nära nu. Att gripas av panik och ångest är inte min stil. Jag vill fortsätta blunda och le, men det funkar inte, varför?
Mina känslor för dig har nu blivit hånade och jag kan inte annat än värma mina ögonlock.
Jag brukar låtsas att du ligger vid min sida, när jag ler så ler du och du brukar smeka min kind med dina kalla händer. Dina händer gör mig tillfredställd, jag bubblar och lever i sekunderna, även om det bara är i min fantasi. Varje gång jag blir ensam kvar så brukar jag låtsas att du går bredvid och söker med dina kalla händer efter mina händer. Du håller så hårt att din kyla sprider sig i mig. Jag ser dina händer över hela min kropp varje natt och det känns precis som förut. Jag blundar och njuter, fast jag vet att du bara är ånga och luft av mina ensamma drömmar. När det är du och jag i min tomma säng så flyger vi ensamma och bara skrattar.
Kommentarer
Trackback