Lina

När mobilen ringer och man får ett sånt besked, hur ska man reagera? Kan man på något vis vara förberedd? Nej, jag tror inte det.
En dag som denna föds dystra tankar, och så skall det givetvis få lov att vara. Men - är det inte nu, när sorgen är som tyngst och saknaden som störst, som vi bör försöka väva in leenden i tillvaron? Jo, jag tror det!
Men, det kanske viktigaste av allt är att DU skulle vilja att vi torkade tårarna, accepterade faktum och gick vidare med våra liv.

Vi tror att vi är förberedda på att livet kan ta slut. Rent intellektuellt förstår vi kanske. Men sedan dör den som vi tycker om och behöver, och vi är inte ett dugg förberedda. Det går inte att acceptera eller förstå.
Vi ställer oss många frågor. Varför? Varför nu? Nu är du borta för alltid. Det allra värsta är att det inte finns något som hjälper. 

DU var inte den som gav upp. DU kämpade och stod i. Jag kommer att sakna DIG mer än vad jag har ord för att beskriva. Samtidigt finns DU alltid hos mig.

Om jag hade vetat hur lite tid vi hade kvar skulle jag ha sagt så mycket mer innan du gick.
DU FINNS ALLTID KVAR.