Lina

Det är mycket som händer just nu och vädret är fortfarande grått och dimmigt, men trotts allt så vaknar jag varje morgon med ett leende på läpparna. Jag är glad. Glad för att jag är just den jag är, jag har funderat mycket - fram och tillbaka, på allt som bara går att fundera på. Hur det skulle vara om jag varit si eller så. Men nej, jag har kommit fram till att jag är glad för att jag är den jag är. Och Ni, mina vänner där hemma, skulle aldrig vara mina vänner om ni inte tyckte om mig för den jag är.
Alla har vi våra dagar då vi vaknar och bara känner att vi vill dra täcket över huvudet och somna om igen, och varför inte vakna upp och känna oss pigga och vackra bara ett par timmar senare?! Men vi vet ändå att det inte riktigt fungerar så. Vi, du och jag är dom enda som kan göra något åt detta. Jag kan göra något åt mitt och du kan göra något åt ditt, men samtidigt är det alltid skönt att ha ett bollplank och det hoppas jag verkligen att alla har för det är alla värda.
Andra dagar kan vi vakna och känna, Yes, idag är det min dag och den kommer bli toppen. Och just den dagen gör vi allt för att det ska bli sådär bra som vi kände på morgonen, men ändå så blir det bara skit utav det i slutet. Vad gör vi då för fel?! Vi kanske helt enkelt tänker för mycket på att idag kommer det att bli så bra. Men sen finns dom där dagarna, som både börjar bra och slutar bra - det är dom dagarna vi kommer ihåg. Men varför inte komma ihåg alla dagarna, bra som dåliga - jag tror vi lever längre på det och framförallt lär oss mer om oss själva om vi försöker titta tillbaka på allt.
Endel minnen kan till och med få oss att börja gråta, men någonstans tror jag att det är bra. Det hjälper oss, jag vet inte riktigt hur, men jag känner iallafall så om jag tänker på mig själv.
Jag tror att det är viktigt för alla att försöka se både positiva och negativa saker, det har ingen dött utav.
För en tid sen, närmare bestämt nästan exakt ett år sedan, så skrev jag ner massa ord som bildade meningar och sen blev ja, vad ska man kalla det? en.. en text helt enkelt. Jag har inte publicerat den eller visat den för någon, det var mest vad jag kände den dagen. Men nu känner jag att det kanske är dags för den att bli skriven här på bloggen, det är inget märkvärdigt utan bara mina tankar just då. Och nu när jag läser den så kan jag nästan känns hur det kändes den där dagen, jag hade gått och tänkt på det länge.

"Jag passar inte in här. En tjej ska vara lång, smal, blond, stora bröst och helst vara sådär flickig. Inte rapa och är något roligt så brist inte ut i garv utan fnissa lite sådär gulligt. Men vad är det som säger att en tjej måste vara lång och blond? Vi som är brunetter och är korta, vad hände med oss? Och vad är det som säger att det är fel att vara lång och blond? Alla är som vi är, vi blev såhär och jag tycker inte att någon ska ändra på sig för någon annans skull."

Jag kommer ihåg så väl den kvällen, jag hade tänkt på detta ganska länge och rätt som det var så satt jag och skrev ner detta. Men lite som jag skrev, vad är det som säger att "detta" är rätt och "detta" är fel. Jag tror det är vi själva som sätter oss i dom banorna.
Jag själv har förändrats väldigt mycket bara på ett år, jag har märkt det mycket själv men jag tror att folk i min omgivning har märkt det mer. Det känns som att jag har hittat mig själv och lever för det jag vill. Visst att det kan hända saker och ting i ens liv som man egentligen kanske skulle vilja glömma eller varför inte blunda för det. Men jag har lärt mig att mår inte bättre av det, snarare sämre. Ta tag i problemen istället för att fly. Livet är inte alltid ljusare på den andra sidan och det hjälper inte alltid att ta sitt pick och pack och dra.

En dag förra året, jag kommer ihåg det som om det vore igår, så bestämde jag mig för att ändra på mitt liv. Ta ett kliv ut i den stora världen och inte leva vidare i ett liv som jag inte trivdes i och som jag enbart stannade kvar i för att det kändes tryggt då. Men måste våga chansa och det gjorde jag. Jag ångrar mig inte en sekund och det gjorde jag inte då heller. Första april, första april förändrades mitt liv. Drastiskt kan många säga, förhastat säger endel, men jag säger bara två ord; Våga chansa!
Det började egentligen redan den 27 mars, jag hade spenderat min dag med min syster Karin, vi hade gjort stan osäker och efter ett par timmar kom vår kära mor in till stan för att dra med oss till IKEAområdet. Dom handlade typ halva stället och sen åkte vi vidare hem till Söderåkra. Sen minns jag inte riktigt hur det var, om mamma körde mig till Sebastian eller om han kom och hämtade mig, men strunt i det - oviktigt. Iallafall så umgicks jag med Sebastian hela kvällen, vi var hemma hos hans föräldrar och jag var där för första gången som hans kompis. Vi åt lite och kollade på film, sen sov jag där. Dagen efter vaknade jag upp vid hans sida och vi låg kvar i sängen länge, låg och pratade om allt och ingenting. Det hela slutade med att vi bokade bowlingbana till kvällen och att Mattias skulle med. Vi åkte sen in till stan och bowlade lite, efter det åkte vi hem till Mattias och sen begav jag mig själv hemåt till min lägenhet. Ida och jag gjorde en impulsutgång och vi rockade loss både på Palace och Km. På det sistnämnda stället mötte vi mina bowlingvänner och Lotta och Gurra. Dom skulle käka när vi kom så vi snodde till oss lite mat ;) Kvällen slutade med att Ida tog bussen hem och jag gick upp till min lya för att sova. På lördagen umgicks jag med Malin och sen om jag inte minns helt fel så var det en lugn hemmakväll med Gabbe. På söndagen gick jag en vårpromenad med Sebastian och det var riktigt härligt. På måndagen, den sista mars var det dags för jobb på morgonen och kvällen spenderade jag med Sebastian i Torsås. Vi käkade revben och annanas, jag minns det så väl. Jag sov där och vid 11.35 satte jag mig på bussen in till stan, skickade ett sms till Ida och sen var saken klar. Första april. Jag hade bestämt mig. Jag ville inte leva såhär längre.
Jag gjorde slut med Gabbe. Hon tog det väldigt hårt och många tyckte att jag dum och "riktigt jävla elak". Men som jag sa; Jag kan inte vara tillsammans med någon bara för att det inte ska bli jobbigt.
Jag gjorde inte slut för att vara elak eller för att göra allt svårt och jobbigt för dig, utan jag gjorde det för att jag inte trivdes att leva som jag gjorde. Någonting var tvunget att ändras på och jag gjorde mitt val.
Jag hade allt, en lägenhet i Växjö som jag skulle dela med Gabbe, ett heltidsjobb i Växjö som verkligen kändes toppen och en flickvän. Men vad ska man med allt det till om man inte känner att man mår bra? Skulle jag bara blundat för det och flyttat med i hopp om att det kanske skulle blivit bättre i en ny stad. Nej, mår jag inte bra så mår jag inte bra och då måste jag ta tag i det. Vilket jag gjorde.
Vill man utvecklas så ska man söka saker och människor som inte är så lika en själv.

Det var givetvis jobbigt för mig även att det var jag som gjorde slut. Men det är aldrig kul att såra någon, allra helst inte någon man tycker om.
Men efter den första april så har jag levt mitt liv, det har varit krångliga dagar, jobbiga dagar, extrema dagar men även roliga, vackra och underbara dagar. Jag lever mitt liv.
Det är du som vet hur du vill ha det, ingen annan.


I början av april så jobbade jag ganska mycket men jag la även ner mycket tid i Funkabo i Sebastian´s nyköpta lägenhet där det skulle renoveras. Det blev mycket inlines åkning med Sebastian och en helt underbar show den 11april med min kära vän Ida - oförglömligt. Den 13 april bestämde Sebastian och jag oss för att bli vi, det var underbart.
Det datumet glömmer jag aldrig och du gör mig så lycklig.

Det är som sagt mycket som händer under ett år.
Jag och Sebastian flyttade in i ett renoveringsobjekt till lägenhet och under midsommarhelgen tog det slut mellan oss. Vilket var helt och hållet mitt egna fel, det är inte mycket jag ångrar men den där kvällen hade jag gärna varit utan. Men man lär sig av sina misstag. Det var en riktig tuff period för oss båda, jag var i princip tvungen att bo kvar då jag inte hade någonstans att ta vägen i och med att jag hade mitt jobb i Kalmar. Men det fick gå helt enkelt, det gjorde det väl, till viss del. Vissa dagar var bättre än andra och ibland blev jag kallad både ditt och datt. Vi pratade fram och tillbaka och i slutet av augusti bestämde vi oss för att göra någonting, bara vi två, som kompisar. Vi snackade om Sthlm och Göteborg men vårt resemål blev Tunisien. Och fy tusan vilken resa, vilka minnen och shit så kul det var. Skönt att bara vara vi och att kunna göra vad vi ville utan att någon ens kunde yttra sig. Det var helt underbart. Vi red på kamel i soluppgången i självaste Saharaöknen och vi hade helt fantastiskt.
I september var det tråkiga besked som både Sebastian och jag fick, men vi fanns där för varandra, som kompisar. Utan dig hade jag aldrig klarat det.
Jag och mina tre äldsta syskon begav oss till Västerås för att senare åka vidare till Sthlm för att gå på begravning, det var tuff - men vem har sagt att det skulle vara lätt?!
Jag saknar dig FARFAR!
I oktober månad fyllde Sebastian år och han hade jobbat natt så jag överraskade honom med en tårta på sängen (med 24 ljus i) och paket och grejer när han kom hem vid sex på morgonen.
I November hade vi åretsminnesfest, Halloween hemma hos Ida och Jörgen och jag hade den berömda pumpadräkten, det var så jäkla kul. Sen i slutet av november bestämde Sebastian och jag oss för att göra ett nytt försök.
Vi firade jul tillsammans och det nya året inveg jag tillsammans med min underbara vän Malin.

Under det nya året har det hänt en hel del saker, min mamma mår däremot bättre, min syster är numera singel och jag bor i en snart färdigrenoverad lägenhet tillsammans med min Sebastian.
Dock är han på snowboardsemester i Trysil nu och är tillbaka på lördag, jag längtar så efter honom!

---------------------------

Idag blev det en lång blogg, jag hade mycket tankar.
Nu är det dags för en kvällsmacka, är hemma hos Sebastians föräldrar, sover här i natt.
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.





den stora stenen är inte ensam, den har massor med mindre stenar kring sig