Du finns alltid kvar.
När mobilen ringer och man får ett sånt besked, hur ska man reagera? Kan man på något vis vara förberedd? Nej, jag tror inte det.
En dag som denna föds dystra tankar, och så skall det givetvis få lov att vara. Men - är det inte nu, när sorgen är som tyngst och saknaden som störst, som vi bör försöka väva in leenden i tillvaron? Jo, jag tror det!
Men, det kanske viktigaste av allt är att DU skulle vilja att vi torkade tårarna, accepterade faktum och gick vidare med våra liv.
Vi tror att vi är förberedda på att livet kan ta slut. Rent intellektuellt förstår vi kanske. Men sedan dör den som vi tycker om och behöver, och vi är inte ett dugg förberedda. Det går inte att acceptera eller förstå.
Vi ställer oss många frågor. Varför? Varför nu? Nu är du borta för alltid. Det allra värsta är att det inte finns något som hjälper.
DU var inte den som gav upp. DU kämpade och stod i. Jag kommer att sakna DIG mer än vad jag har ord för att beskriva. Samtidigt finns DU alltid hos mig.
Om jag hade vetat hur lite tid vi hade kvar skulle jag ha sagt så mycket mer innan du gick.
DU FINNS ALLTID KVAR.
En dag som denna föds dystra tankar, och så skall det givetvis få lov att vara. Men - är det inte nu, när sorgen är som tyngst och saknaden som störst, som vi bör försöka väva in leenden i tillvaron? Jo, jag tror det!
Men, det kanske viktigaste av allt är att DU skulle vilja att vi torkade tårarna, accepterade faktum och gick vidare med våra liv.
Vi tror att vi är förberedda på att livet kan ta slut. Rent intellektuellt förstår vi kanske. Men sedan dör den som vi tycker om och behöver, och vi är inte ett dugg förberedda. Det går inte att acceptera eller förstå.
Vi ställer oss många frågor. Varför? Varför nu? Nu är du borta för alltid. Det allra värsta är att det inte finns något som hjälper.
DU var inte den som gav upp. DU kämpade och stod i. Jag kommer att sakna DIG mer än vad jag har ord för att beskriva. Samtidigt finns DU alltid hos mig.
Om jag hade vetat hur lite tid vi hade kvar skulle jag ha sagt så mycket mer innan du gick.
DU FINNS ALLTID KVAR.
Du
Allt är så jobbigt, kan du inte komma tillbaka?
Tankar
Allt förändras bara på en ynka liten sekund.
Blir allt "som det var förut" nu? Eller tänker du till lite extra, det hoppas jag iallafall. Vill inte att du ska må dåligt och vill inte att du ska bli utnyttjad. Men du gör det som känns bäst för dig, mår du bra så mår jag bra. Men visst, det känns konstigt, men det är iallfall vi fyra.
Oftast är det så, ändras en sak så ändras resten. Ska det behöva vara så?
Jag är väldigt glad att vi kommit varandra nära och hoppas att vi kommer förbli vänner.
"Äldre elever får mingla omkring tills det ringer, men ettorna blir infösta i aulan. Vi grupperar oss i gäng."
S Ä G N Å G O T !
Det är lättare att inte säga något. Håll truten, knäpp igen, käften på dig.
Mina tankar inför flytten snurrar ganska så bra i mitt huvud, men samtidigt så känns det bra att jag planerar inför framtiden. Som det ser ut nu så flyttar jag den sista Maj, vart mina saker tar vägen då har jag ingen aning om. Men jag själv drar hem till Torsås över sommaren, med tanke på att jag kommer jobba mer än 95% av hela sommaren så är det de bästa. Vart jag ska sova de nätterna jag inte har sovande jour på jobbet, ja, det vet jag inte än. Men det är sånt som löser sig.
Meningen är att jag ska skaffa en egen lägenhet i Torsås, om allt går som jag vill, och denna gången gör det nog det. Om inte, så flyttar jag tillbaka till Kalmar till en egen liten lägenhet, blir bäst så.
Nu har jag precis påbörjat min Apu på Havsörnen, vilket ser ut att bli en bra period på sex veckor. Får dessvärre inte ihop mina 32,5 timmar i veckan. Men det ska vi nog kunna lösa lite fint, ska prata med Ulla.
Schemat för denna veckan har sett ut/ser ut på detta viset:
Måndag: 14.30-21.00. Vara hos Gabbe.
Tisdag: 14.30-21.00. Gabbe kommer hit.
Onsdag: ledig, fika med Ida, lämna klänningen i skolan till Karin. Träna med Malin? Umgås med Kim.
Torsdag: 11.00-14.30. Inget planerat, kanske Saw III.
Fredag: 14.30-21.00 Vara hos Gabbe. Begravning.
Sen jobbar jag hemma i Torsås i helgen,
Lördag: 15.00-20.30 och Söndag 07.30-18.15
Efter Apu:n så närmar sig balen med stora steg, hur kommer det bli? Vilken klänning ska jag köpa? Vilken färg ska den ha? Hur ska jag ha mitt hår? Ja, det är många frågor, men jag tror att har man rätt inställning och umgås med rätt människor så kommer det bli en av de bästa kvällarna i mitt liv.
Sen är det dags för studenten, det känns oerhört skönt.
Jag hör att pappa sätter på Tv:n. Klirr, klirr, klirr - han släpper ner isbitar i ett tjockbottnat glas och slår i lite sprit. Han öppnar mikron - pizzan ska väl in - slår igen den och piper igång tiduret.
Ibland undrar jag, hur hade det varit om du funnits här? Hade vi varit så nära varandra som jag ibland önskar? Eller hade du inte brytt dig om mig? Precis så som det är nu. Hade du ringt mig om jag var en halvtimme försenad? Eller hade du bara släckt lampan för att sova? Hade du klappat mig på axeln och gett mig beröm då de gått bra för mig? Eller hade du inte ens kommenterat det? Hade du tröstat mig om jag varit ledsen? Eller sagt, "skärp dig!" Ibland undrar jag.
Sängen skickar ut kraftiga tupplurssignaler. Jag kan inte stå emot. De fluffiga kuddarna och det varma täcket får mig att drömma, drömma mig in i min värld. Lina´s värld, där jag är en av huvudpersonerna, där min pappa älskar mig.
Vilken tur att mina läppar är ihopsydda, annars hade jag spytt på dig.
Blir allt "som det var förut" nu? Eller tänker du till lite extra, det hoppas jag iallafall. Vill inte att du ska må dåligt och vill inte att du ska bli utnyttjad. Men du gör det som känns bäst för dig, mår du bra så mår jag bra. Men visst, det känns konstigt, men det är iallfall vi fyra.
Oftast är det så, ändras en sak så ändras resten. Ska det behöva vara så?
Jag är väldigt glad att vi kommit varandra nära och hoppas att vi kommer förbli vänner.
"Äldre elever får mingla omkring tills det ringer, men ettorna blir infösta i aulan. Vi grupperar oss i gäng."
S Ä G N Å G O T !
Det är lättare att inte säga något. Håll truten, knäpp igen, käften på dig.
Mina tankar inför flytten snurrar ganska så bra i mitt huvud, men samtidigt så känns det bra att jag planerar inför framtiden. Som det ser ut nu så flyttar jag den sista Maj, vart mina saker tar vägen då har jag ingen aning om. Men jag själv drar hem till Torsås över sommaren, med tanke på att jag kommer jobba mer än 95% av hela sommaren så är det de bästa. Vart jag ska sova de nätterna jag inte har sovande jour på jobbet, ja, det vet jag inte än. Men det är sånt som löser sig.
Meningen är att jag ska skaffa en egen lägenhet i Torsås, om allt går som jag vill, och denna gången gör det nog det. Om inte, så flyttar jag tillbaka till Kalmar till en egen liten lägenhet, blir bäst så.
Nu har jag precis påbörjat min Apu på Havsörnen, vilket ser ut att bli en bra period på sex veckor. Får dessvärre inte ihop mina 32,5 timmar i veckan. Men det ska vi nog kunna lösa lite fint, ska prata med Ulla.
Schemat för denna veckan har sett ut/ser ut på detta viset:
Måndag: 14.30-21.00. Vara hos Gabbe.
Tisdag: 14.30-21.00. Gabbe kommer hit.
Onsdag: ledig, fika med Ida, lämna klänningen i skolan till Karin. Träna med Malin? Umgås med Kim.
Torsdag: 11.00-14.30. Inget planerat, kanske Saw III.
Fredag: 14.30-21.00 Vara hos Gabbe. Begravning.
Sen jobbar jag hemma i Torsås i helgen,
Lördag: 15.00-20.30 och Söndag 07.30-18.15
Efter Apu:n så närmar sig balen med stora steg, hur kommer det bli? Vilken klänning ska jag köpa? Vilken färg ska den ha? Hur ska jag ha mitt hår? Ja, det är många frågor, men jag tror att har man rätt inställning och umgås med rätt människor så kommer det bli en av de bästa kvällarna i mitt liv.
Sen är det dags för studenten, det känns oerhört skönt.
Jag hör att pappa sätter på Tv:n. Klirr, klirr, klirr - han släpper ner isbitar i ett tjockbottnat glas och slår i lite sprit. Han öppnar mikron - pizzan ska väl in - slår igen den och piper igång tiduret.
Ibland undrar jag, hur hade det varit om du funnits här? Hade vi varit så nära varandra som jag ibland önskar? Eller hade du inte brytt dig om mig? Precis så som det är nu. Hade du ringt mig om jag var en halvtimme försenad? Eller hade du bara släckt lampan för att sova? Hade du klappat mig på axeln och gett mig beröm då de gått bra för mig? Eller hade du inte ens kommenterat det? Hade du tröstat mig om jag varit ledsen? Eller sagt, "skärp dig!" Ibland undrar jag.
Sängen skickar ut kraftiga tupplurssignaler. Jag kan inte stå emot. De fluffiga kuddarna och det varma täcket får mig att drömma, drömma mig in i min värld. Lina´s värld, där jag är en av huvudpersonerna, där min pappa älskar mig.
Vilken tur att mina läppar är ihopsydda, annars hade jag spytt på dig.
Jag saknar dig!
Jag har aldrig känt såhär, som om jag lever i en annan värld.
Jag försöker slappna av, men det är alldeles för svårt, när du är den enda jag tänker på.
Jag har inte sovit på flera veckor nu. Jag ligger vaken.
Min hud den saknar närheten som var.
Mina tankar svävar mellan sanning och fantasi.
Mitt hjärta bankar, och jag längtar efter allt som är förbi.
Var är du?
Ge tillbaks min sömn. Jag lider av sömnlöshet, och varför är det bara du som vet, när nattens mörker lägger sig?!
Jag lider av sömnlöshet och allt på grund av dig!
Hatad, vad var det som gick sönder mellan dig och mig?
Jag kan inte blunda och släppa all kontroll, ingenting omkring mig spelar längre någon roll.
Var är du?
Ge tillbaks min sömn.
Jag försöker slappna av, men det är alldeles för svårt, när du är den enda jag tänker på.
Jag har inte sovit på flera veckor nu. Jag ligger vaken.
Min hud den saknar närheten som var.
Mina tankar svävar mellan sanning och fantasi.
Mitt hjärta bankar, och jag längtar efter allt som är förbi.
Var är du?
Ge tillbaks min sömn. Jag lider av sömnlöshet, och varför är det bara du som vet, när nattens mörker lägger sig?!
Jag lider av sömnlöshet och allt på grund av dig!
Hatad, vad var det som gick sönder mellan dig och mig?
Jag kan inte blunda och släppa all kontroll, ingenting omkring mig spelar längre någon roll.
Var är du?
Ge tillbaks min sömn.